Lokesdyrkan
Ideologi
Loke, den trettonde av asarna, fyller en helt annan funktion i den erborigiska asatron än i den historiska. Här är han en kaosgud som representerar den onda kraften i sagan, och strävar efter att förgöra Erborigien i Ragnarök.
De som följer Loke tror att de kommer att få en bättre plats i den värld som Loke kommer att bygga efter Ragnarök. Loke är dock en lögnens gud, och som så mycket annat i hans läror är detta inte sant. Den uppfattning och de lögner man får höra kring Lokes sanna mål och natur varierar dessutom stort beroende på hur högt upp i hierarkin man befinner sig.
De som följer Loke gör det dock sällan för att de vill förgöra världen, utan snarare för att de vill gynna sig själva. Lokesdyrkan är en egoistisk religion, där lockelsen är att tillförskansa sig själv makt och krafter. Den starkes rätt är ett centralt tema, och en fanatisk lokesdyrkare skyr därför inga medel för att nå sina mål - den som blir offer för hennes framfart var helt enkelt svagare.
Efter döden kommer lokesdyrkare till Hel, där de for genomlida eviga plågor. Själva tror de dock att plågorna kommer att få ett slut i och med Ragnarök, varefter de får en god plats i den värl
Loke
Fornnordisk stavning: Loki
Loke var släkt med jättarna, men bodde i Asgård bland de nordiska gudarna.
Han hade tre barn med jättekvinnan Angerboda: Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel, vilka samtliga blev ohyggliga bestar. Fenrisulven (som ibland skrivs med den alternativa stavningen Fenrersulven) växte sig allra mest enorm, vilket gjorde asarna oroliga och de beslutade sig för att fängsla vidundret. För detta krävdes bojor som smitts av dvärgarna.
Midgårdsormen (Jörmungand) frodades i havet och blev till slut så väldig att den omslöt allt land och kunde bita sig själv i svansen. Lokes och Angerbodas tredje barn, Hel, skulle bli dödsrikets mörka härskarinna.
Loke är en ränksmidare och inte alltid gudarnas vän. Genom list ser han till att Balder dör och detta får gudarna att slutligen tröttna på hans upptåg och de fjättrar honom i en grotta. De ser också till att en giftorms frätande gift droppar ner på honom (straffet kan jämföras med den olympiske guden Prometheus som kedjas fast vid en stenvägg där en örn hackar på honom varje dag). Lokes hustru Sigyn kunde hindra de flesta dropparna att komma i kontakt med honom, men då och då gjorde de det varvid Lokes utbro
Loke: den mystiska och mångfacetterade asaguden i nordisk mytologi
Loke är en av de mest komplexa och fascinerande gestalterna i den nordiska mytologin. Som en av asarna är han både en hjälpare och en sabotör, en trickster som ständigt skapar intriger och ställer till med oreda bland gudarna. Loke är son till jätten Fárbauti och gudinnan Laufey, och hans ursprung och handlingar gör honom till en central figur i många av de mest spännande berättelserna från den nordiska mytologin.
En av Lokes mest kända bedrifter är stölden av Iduns äpplen, som gav gudarna evig ungdom. Genom att lura Idun och stjäla hennes äpplen satte Loke gudarna i stor fara, men han lyckades också, genom sina listiga planer, att rädda situationen och återföra äpplena. En annan berömd berättelse är Lokes roll i Balders död, där han lurar den blinde guden Höder att döda Balder med en mistelpil, vilket leder till stor sorg och vrede bland gudarna.
Loke är en mångfacetterad karaktär vars handlingar sträcker sig från att vara hjältemodiga till att vara förödande. Genom att utforska Lokes berättelser kan vi få en djupare förståelse för den nordiska mytologins rika och komplexa väv.
Loke
Loke är en av de mes
Asatro är en modern beteckning på de religiösa traditioner och seder som utövades av invånarna i Skandinavien från folkvandringstiden och under vikingatiden fram till Kristendomens införande. Kunskapen om asatron bygger huvudsakligen på nedteckningar från kristen medeltid och dess korrelation med vissa arkeologiska fynd, men som förutsätts spegla en äldre muntlig tradition. Svenska akademiens ordbok definierar asatro som ”en nordisk naturreligion där polyteism och naturväsen är centrala inslag utbredd i nord-germanska länder innan kristendomens införande”.[1] Begreppet asatro myntades under talet, då den nationalromantiska, samnordiska synen på vikingatiden skapades, och ett stort intresse för förkristen mytologi väcktes också i Tyskland (med Richard Wagners operasvit som främsta exempel). SAOB:s första belägg för begreppet är från [2] Under medeltiden användes benämningen fornsed (medeltida stavning: forn siðr eller fornum sid) – "den forna seden" – för att beskriva tron och sederna innan kristendomen.[3] Som synonym för asatro används ofta fornnordisk religion, men detta begrepp omfattar även andra för
.Asatro
Begreppet asatro