En av våra vanligaste rovfåglar. Den svenska populationen består av omkring 35 par. Finns i hela landet utom i de inre delarna av Norrland och i fjällkedjan. Ses ofta kretsa runt i cirklar upp på himlen eller så sitter den ofta öppet på en stolpe vid vägkanten och spanar. I flykten breda runda vingar med tydliga ljus fält i handflatan.
Ormvråken har ett stort utbredningsområde i Europa, Asien norr om Himalaya, norra Afrika, och de norra och centrala delarna av Arabiska halvön. Merparten av Europas population är stannfåglar.
Ormvråken ses ofta cirkla i termikvind på måttlig höjd eller ryttla över öppna ytor, men spanar också gärna från trädstammar eller stolpar intill vägar där den söker trafikdödat vilt. Vanan att söka föda vid vägrenen kostar många ormvråkar livet.
Ormvråken föredrar skogens randområden, det vill säga skog som gränsar till exempelvis åkrar, sjöar, hyggen eller myrar. Vanligast förekommer ormvråken i uppbrutet landskap med spridda träddungar. Ormvråken bygger ett stort risbo, ofta i mitten av något större träd. , Det är ofta cirka en meter i diameter, och lägger i april till maj i genomsnitt 2 till 4
Fjällvråk
Fjällvråk (Buteo lagopus) är en rovfågel. Den är en utpräglad flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de nordligaste delarna av holarktis.
Utseende
Fjällvråken är 49–60 cm lång och har ett vingspann på – cm[4], och är därmed större än ormvråken. Det är mindre varierad i sin färgteckning än ormvråken, och alltid med ljust spräckligt inslag. Juvenilen är mycket ljus på undersidan, och även den adulta fågeln är huvudsakligen ljus på undersidan med svart ändband på stjärt och vingar samt svarta knogar och mörkt parti på buken. Den har i alla dräkter vit övergump med svart ändband på ovansidan stjärten. För att vara en vråk av denna storlek är dess näbb förhållandevis klen. Den har fjäderklädda tarser.
Noter den ljusa undersidan med karaktäristiska mörka partier.
Notera den vita övergumpen och svarta ändbandet på stjärten.
Läte
På häckplats är fjällvråken en ljudlig fågel, med vanligast ett ormvråkslikt jamande, men med gällare röst och något mer fallande i tonhöjd.[4]
Taxonomi och utbredning
Fjällvråken är en utpräglad flyttfågel som häckar cirkumpo
Ormvråk
Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor hökfågel som häckar i palearktiska regionen och är den dominerande vråkarten i stora delar av Europa och västra Asien. I Europa är den vanligen stannfågel, men bestånd i Skandinavien och Finland liksom östligare fåglar flyttar vintertid söderut. Den häckar i skogar eller dungar intill öppna områden och ses ofta kretsa högt eller sittande utmed vägar på jakt efter byten som smågnagare, fågelungar, reptiler, groddjur och till och med daggmask. Arten har en mycket varierande fjäderdräkt, både mellan individer och bestånd, och förväxlas därför lätt med andra rovfåglar som bivråk och fjällvråk. Relationerna gentemot nära släktingarna kapverdevråk, himalayavråk och orientvråk&#;är också omtvistade, där vissa behandlar de senare som en del av ormvråken, medan andra urskiljer dem som egna arter. Även örnvråkens afrikanska population förs ibland istället till ormvråken. Ormvråken är ofta vanlig och vida spridd och beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende och läte
Ormvråken är en kompakt medelstor rovfågel med breda vingar och satt kroppsbyggnad, med kort hals och medellång stjärt. Den mäter 45–58&#
OrmvråkButeo buteo (Linné )
Utbredning
Ormvråken häckar i skogsmark, ofta i anslutning till öppna marker såsom jordbruksmark, myrar och hyggen. Den förekommer tämligen allmänt i hela Västmanland. Möjligen är förekomsten glesare i Övre Bergslagen.
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid () Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.
Numerär
Beräkningar som baseras på inventeringsresultat från och talen ger vid handen att Västmanland skulle hysa cirka 1 par, vilket kan jämföras med Ulf Ottossons () beräkning till 1 par. Eftersom beståndet inte tycks ha genomgått några större förändringar de senaste åren får den siffran gälla även för nutid. Ökningen under det första decenniet i figuren nedan är skenbar och beror på underrapportering.
Historik
Johan Fischerström () nämner ormvråken i sin beskrivning av Mälaren: ”Qvid-Falken (F. Buteo) hvilkens ungar hafva et ömkeligt läte, som helst bor åt Upsala-kanten, och är en fiende af Paddor och Grodor”.
I Örebro län ansågs den i mitten av talet vara ”mycket talrik.” (Carl Rudolf Sundström ). Från talet i övrigt finns myc
.