Åkersork
Åkersork (Microtus agrestis) är en art i underfamiljen sorkar. Åkersorken är växtätare med ett stort utbredningsområde i Palearktis men dess population kan variera kraftigt över åren. Den placerar boet ovan jord men gräver också gångar under marken.
Utseende
Åkersorken är &#;millimeter lång med en &#;millimeter lång svans. Svansen upptar alltså mindre än en tredjedel av kroppslängden. Honor väger upp till 40&#;gram och hanar upp till 70&#;gram. Pälsen är gråbrun på ovansidan, ljusare vid sidorna och gråaktig på undersidan. Även fötterna är grå.[2]
Utbredning och systematik
Åkersorken har ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Portugal och Spanien i västra Europa och vidare österut till Bajkalsjön och Jakutsk i sydöstra Sibirien.[1] Arten förekommer över hela Storbritannien och merparten av kontinentala Europa men saknas på Island, Irland och i allra sydligaste Europa.[1] Populationen vid Medelhavet kan utgöra en egen art men fler taxonomiska studier krävs för att bekräfta detta.[1] I Norden saknas den bara på Gotland.[3]
Underarterna M. a. levernedii (södra Europa) och M
MÖSS OCH SORKAR stöter vi ibland på i våra hus och trädgårdar, där de ibland kan ställa till förtret. Men oftast håller de till ute i naturen. Dessa smågnagare är stapelföda för räv, mård, vessla och hermelin såväl som för ugglor och många andra rovfåglar. Mössen är slanka med lång svans och stora öron. Sorkarna är kraftigare med kortare ben, trubbigt huvud och små öron, men de olika arterna inom varje grupp kan dock vara svåra att skilja åt. Här presenteras några av våra vanligaste smågnagare. Husmusen härstammar från Asien, men har följt med på människans vandringar och finns i dag i stort sett överallt där människor bor. På våra breddgrader bor de verkligen i våra hus, bygger gärna bo inuti väggarna och kan höras rassla omkring i bjälklaget till gamla trähus. Husmusen är en utmärkt klättrare och kan ta sig igenom springor smala som en blyertspenna. De förökar sig snabbt, i våra varma hus kan de föda upp ungar hela året och kan därför bli ett problem. Mössen äter främst frukt, frön och spannmål, men gnager på lite av varje för att hålla tänderna i trim. Sommartid flyttar de gärna ut i naturen, men återvänd
Jansson, Rikard, Vattensork och åkersork - skadegörare i svensk fruktodling . First cycle, G2E. Alnarp: SLU, Agrosystems (until ) Preview There are two species of voles that cause damage in Swedish fruit production: the water vole (Arvicola terrestris) and the field vole (Microtus agrestis). Both species make the most damage during the winter season. The water vole makes subterranean burrows and cause serious damage by gnawing on the tree roots. The field vole seldom makes burrows and gnaws the bark at the base of the tree trunk. . . Små tassar i mörkret – om möss och sorkar
Indisk globetrotter
PDF
kBAbstract
In recent years there have been several reports about increasing vole damage. The main purpose of this thesis was to estimate the size of the damages, to bring knowledge about the biology of the voles and to give examples of control techniques.
By visiting fruit growers and by making a telephone survey, data about damage and experiences from growers were collected.
The results show that 36 % of the fruit growers in Sweden think that voles are a problem in their orchard. Many growers reported that the outbreak started in the mid 00’s and growers who already had problems say that it is increasing. Orchards w