Känner mig så ensam familjeliv

Känner du dig också ensam som föräldraledig?

Har en 9-veckors son som är frisk, underbar och vackrast i världen.

Bor bra, är frisk själv, har en underbar sambo som jobbar och vänner och familj.

Ändå vaknar jag varje morgon med en klump i magen..

Om jag inte har planerat att träffa någon på fika eller så den dagen, så känner jag mig nästan ångestfylld att jag ska vara ensam hemma med min son hela dagen. Blir så osäker på allt jag gör, att jag ska hålla honom nöjd och glad i 12 timmar, att jag inte har någon vuxen kontakt

Ja, allt.

Någon annan som känner igen sig?

Jag går ut och promenerar och allt sånt (går inte i affärer dock, sonen hatar det och skriker direkt i vagnen), men ändå

Räknar timmarna tills min sambo ska komma hem på kvällen

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR
Tilläggskommentar av TS " DE HELIGA BUDORDEN"

1) This too shall pass
2) Du skall icke döma dig själv
3) Du skall icke tro blint på andra mammors klämkäcka statusuppdaterin

Känner mig så ensam trots att jag har sambo barn och familj och vänner men det känns inte på riktigt

Anonym (Ensam) skrev följande:

Det var ju inte så jag menade att dom ska ta hand om mitt barn utan dom kan hjälpa mig några timmar ibland bara. Jag brukar vara hos dom en gång i månaden ibland varannan månad och vi stannar ca dagar. Nej jag är inte osjälvständig. Jag vill bara ha sällskap.

Inte så ofta alltså. Men stanna i nästan en vecka? Tror du ska snacka med mamma där om hur du känner. Hon kanske bara tycker det är lite mycket med så lång tid sammanhängande? Vad jag menar är, om jag går till mig själv, att man då går in i mammaroll/dotterroll igen. Det ska planeras mat, det ska lagas mat (inte en enstaka gång utan varje dag), det ska handlas. Och man känner ju att man inte helt kan koppla av när man har andra hemma än de vanliga. Du har flyttat hemifrån och har egen familj. De har liksom gjort sitt. Att nån enstaka gång stanna flera dagar är en sak, men tydligen är du där systematiskt

Då är väl nåt helt på tok eller?? Funderat till och från på att lämna honommen vet inte riktigt. Känns som allt är på hans villkor och vissa saker är enligt honom tabu att ta upp. Som hans spelande i ett band. Får inte fråga minsta lilla utan att han reagerar med taggarna utåt på en gång. Vet aldrig vad dom har för planer etc. Han är verkligen en sån med attityden att "livet bara händer en" och så flyter han med. Tar inget ansvar för någonting. Han tycker nog han engagerat sig jättemycket, men det har han inte och jag känner mig helt utanför vårt förhållande och ensam om att vara gravid. Vet varken ut eller in.

Haft ett gräl ikväll efter att jag nämde hans band. Han hade precis kommit hem från några dagar på landet med sina kompisar. En kille i hans band har under tiden hört av sig och jag har via honom fått veta vad planerna är framöver. När jag sedan berättade om det så blev han skitsur och då blev jag arg och ledsen och sa att jag avskyr när han stänger mig ute så där. Han ser det som att han har minsann rätt till sitt privatliv! Men är inte vårt förhållande det som är privatlivet. Självklart måste man ha tid för sig själv, men går inte förhållande ut på att man dela

Hur gör jag för att inte känna mig ensam och ledsen?

"Hej! Jag har ett problem… när jag inte har något i tanken börjar jag känna mig ensam och ledsen fast jag har fantastiska människor runt om mig och en familj som jag älskar men det känns ändå som att det fattas något. Tycker känslan inte är så nice så har du/ni något tips om något som kan hjälpa att få bort känslan. När jag kollar på sociala medier så kommer det oftast upp om något om relationer och det gör att jag känner mig ensam och ledsen också. Mitt liv har varit liksom jätte bra tills nu när jag känner såhär."

Hej!

Jag förstår det som att du hittills trivts bra med livet, men att det förändrats på senare tid. Du beskriver att när du inte har något i tanken börjar du känna dig ensam och ledsen. Menar du kanske när du har en stund av stillhet, när det inte är något inbokat utan du enbart är tillsammans med dig själv? Du skriver att samma känsla kommer när du är på sociala medier och ser inlägg på temat relationer, då kan du också känna dig ensam. Samtidigt beskriver du att du har ett fint socialt nätverk med goda relationer till familjemedlemmar och vänner.

Här kan en fundera på vad ensamhetskänslan kan komma

Känner mig så ensam i mitt förhållande

Vi har 2 barn och har varit ett par i snart 9 år.
Jag saknar den där kärleken, den där uppmärksamheten. Känns som om de gånger jag får uppmärksamhet är när det är sexuellt.
Jag vet inte om det är mig det är fel på och om det är JAG som är deppig och tycker hela situationen är piss.
Ingen aning.
Något jag märkt med min karl är att han inte är som andra. Han är nästan 37 år och har väldigt dåligt ordförråd, känns som han är 10 år yngre i sitt ordval. Känns som han inte har någon egen personlighet, svårt att förklara.
Kanske beror på hans uppväxt, han blev misshandlad som liten av sina fosterföräldrar.

Känns som när han kommer hem från jobbet att han är grinig och trött jämt, han sätter sig o kollar datorn, ser allmänt trött och sur ut. Jag försöker alltid göra han glad, men det är som att hans intresse för mig är borta.

I 2 dagar har vi haft det li