Många människor frågar mig om tips på hur de bör bemöta oss med Aspergers syndrom och autism. Eftersom vi som har Asperger är väldigt olika varandra, är våra svårigheter individuella. Men jag har ett tips på bemötande som enligt mig aldrig kan gå fel. Det tipset lyder: Acceptera oss som vi är!
Vad menar jag med acceptans? Jo, det är enkelt: alla människor vill förmodligen bli accepterade som de är, så varför skulle vi som har Aspergers syndrom fungera annorlunda? Visserligen måste vi kanske ibland hitta strategier för att kompensera för våra svårigheter i vissa situationer om vårt beteende verkligen stör omgivningen på riktigt. Men när vi inte stör någon utan &#;bara&#; beter oss annorlunda, varför skulle vi behöva ändra på oss? Vem skulle må bra av att leva i en värld där man ständigt behöver försöka ändra på sin personlighet och alltid få höra: &#;du gör fel&#;?
Tyvärr är det så verkligheten ser ut för många av oss med Aspergers syndrom. Men jag vill gärna tro att omgivningens ivrighet att försöka ändra på oss i de flesta fall inte handlar om illvilja utan okunskap. Många tror förmodligen att vi skulle bli lyckligare om vi blev så normala som möjligt. Men för mig har det var
Det är så att en väldigt närstående och betydelsefull person i mitt liv antagligen har Asperger. Det är än så länge bara misstankar och förmodan men psykologen jag går hos är den person som tog upp detta med mig efter många långa diskussioner om personen o hens beteende. Och säger en erfaren duktig psykolog att det antagligen är så, så är det ju inte osannolikt att det faktiskt är så det är.
Personen detta handlar om uppvisar ofta stora svårigheter med hanteringen av viss information, hen tolkar saker som sägs och händer % ordagrant och konkret och har väldigt svårt för vissa sociala sammanhang. Hen mår väldigt dåligt och vill oftast bara bli lämnad ifred och vill inte ha några krav på sig om att behöva uppföra sig på ett trevligt sätt, då hen känner att hen inte kan leva upp till detta när hen mår dåligt.
Jag har i flera år försökt att finnas där för hen då vi har en mycket nära relation men det är otroligt svårt när hen inte alls förstår hur hen ska/borde bete sig, att vissa saker inte är ok att säga/göra etc och hen reagerar väldigt starkt på helt normala saker och tycker att des
Så tänker personer med autism om kärleksrelationer
För några veckor sedan skrevSpecial Nest om hur vänskap vid autism kan fungera och intervjuade då psykologen Katarina A. Sörngård, som sa så här om autism och relationer:
– Det finns en stereotyp bild av personer med autism, att de inte har någon social förmåga och inte ett socialt behov, men det är viktigt att tänka på att autism är extremt heterogent. Det finns de som inte vill ha vänner, men också många som har betydelsefulla relationer och parförhållanden, fast det kan se lite annorlunda ut.
Att relationer är viktiga framträder tydligt när Special Nest intervjuar Elisabeth Wiklander, Johannes Sandquist och Roland Dreckmann, som alla har Aspergers syndrom, samt Anna Lilja på RFSU Malmö, om kärlek och autism. Alla är förstås olika och relationer kan se ut på många sätt, men några förutsättningar visar sig vara viktiga, såsom pauser i den sociala samvaron, att tillmötesgå varandras behov och förståelse inför annorlunda perception.
Subtil kommunikation
Anna Lilja är projektledare för Spektrum: Sex, ett nytt projekt som riktar sig till personer med autismdiagnos och som genomförs i samarbete mellan RFSU Malmö och
Hur bemöta barn - tonåringar med Asperger syndrom?
Har en nära släkting i tidiga tonåren som uppfyller många av kriterierna gällande Asperger. Detta är dock under utredning än.
Hon bryr sig inte om någonting, saknar empati fullständigt. Hon stjäl från familjemedlemmar utan ånger, svaren blir alltid desamma :
-Oj, glömde jag lägga tillbaka den?
-Oj, jag trodde att jag fick den!
-Oj, den åkte med av bara farten!
-Va! Men jag har blivit lovad att få den! etc, etc
Hon hittar på förklarningar och har svar på allt!
Hon röker, dricker och har sex med äldre killar som utnyttjar henne (Hon är 13 år!!!) Hon har även använt droger!
Säger mamman att hon ska vara hemma en viss tid så kan det ta flera timmar innan hon dyker upp.
Skolan går dåligt, det kan t.o.m hända att hon blir avstängd inom snar framtid. Hon har inte heller några vänner. Ingen som vet när de riktiga vännerna försvann (antagligen flera år sedan)
Hon har hotat sina föräldrar med kniv, förs&o
.