Järn- och stålproduktion
Järnproduktion är konsten att framställa järn- och stålprodukter från järnmalm. Denna process har flera steg, som har förändrats genom historien.
Gruvdrift
Detta avsnitt är en sammanfattning av Gruvdrift.
Järnmalm är mineral som innehåller grundämnet järn i sådan halt och kemisk sammansättning att den kan användas med ekonomiskt utbyte till framställning av järn och stål. En vanlig form av järnmalm är limonit (järnockra), som återfinnes i naturen som myrmalm (i myrar och på sjöbottnar), rödjord och brun järnsten. Andra vanliga former är magnetit - svartmalm, och hematit - blodstensmalm. Magnetit och hematit bryts i gruvor.
Malmen är oftast blandad med gråberg, och behöver därför anrikas i anrikningsverk för att minska mängden slagg senare i processen. Anrikad malm i form av slig kan sintras i ett pelletsverk, till pellets som är anpassade för nästa steg - reduktionen. Man kan också rosta malmen för att avlägsna svavel.
Reduktion
Detta avsnitt är en sammanfattning av Masugn.
De flesta järnmalmer är oxider, där järnet är förenat med syre. För att avlägsna s
Tackjärn produktion - grunden för stålindustrin
Det är en period av mänsklighetens historia kallas järnåldern. På den tiden, ersätter stenverktyg kom till liknande produkter tillverkade av järn. Även denna metall i små mängder och smälte mycket tidigare. Detta berodde främst järn extraherats från meteoriter. Till exempel, Irak och Syrien monument järnföremål hittades. A "födelsedatum" av dessa monument - den e århundradet före Kristus. Men den verkliga tekniska revolutionen hände vid den tidpunkt då människor lärde sig att smälta järn från järnmalm. Först det lärt sig att göra i västra Asien, då denna teknik kom till Grekland, Italien och så småningom spred sig över hela Europa. Denna process förbättrats under århundraden, och så småningom produktion av järn och stål har blivit grunden för andra sektorer av ekonomin.
En huvudprocess inom gjuteriindustrin är masugnsprocessen. Och det sker i en masugn. Modern masugn - är en kraftfull och högpresterande enhet och det ett stort antal parti och blast kommer tackjärn. Metallurgisk laddningen är en blandning av råmaterial, som är laddade in i ugnen för ytterligare smältning. Denna järnmalm kombineras med bränslet. Ett br
SÖDRA NORRLANDSSKOGSBYGD
MYRMALM OCH SMIDE
JÄRNHANTERING MED ÖSTLIGT URSPRUNG
Härjedalens landskapsvapen visar utrustningen i en smedja &#; en tång, ett städ och två motställda handhammare. Motivet på vapnet är en efterbildning av det sigill som ritades då Härjedalen blev svenskt I mitten av talet ansågs alltså järnhanteringen så viktig att den fick stå som symbol för landskapet. Då hade järnutvinning och smide varit en huvudnäring i skogsbygden på båda sidor riksgränsen sedan mitten av talet.
Det finns spår av att det framställdes järn i Jämtland och Härjedalen redan under bronsåldern. Den teknik som då användes hade sitt ursprung i Ananjinokulturen öster om Volga, som hade sin järnålder f Kr. Järn kunde alltså tillverkas under bronsålder, och faktiskt ännu tidigare. Men det var först under romartiden (romersk järnålder) som järnet konkurrerade ut bronsen och blev en allmänt spridd metall. Att det inte skett tidigare berodde på att järn är så mycket mer komplicerat att framställa än brons, som är en legering av koppar och tenn. Järnmalm innehåller syre. För att rena järnet från syre tillsätts kol, som med syret bildar koloxid och koldioxid. Men den processen kan bara
Järnåldern
Järnåldern är, enligt Thomsenstreperiodsystem, den tidsepok i Gamla världensförhistoria som inleds när människan lär sig utvinna och bearbeta metallen järn. Inom arkeologin anses järnåldern vara den period då användningen av järn är framträdande i produktionen av vapen och verktyg i ett samhälle. Järnåldern började vid olika tidpunkter i Mellanöstern, Egypten, Afrika, Kina och Europa. I Mellanöstern, går järnutvinningen betydligt längre tillbaka i tiden. Järnålderns människor tillverkade sina verktyg och vapen av järn istället för av brons. Så småningom övergick de till stål. Smycken, spännen och liknande tillverkades däremot oftast i brons. Järnåldern upphör då den historiska tiden börjar, alltså med skrivna källor. Årtalen för när detta skedde är olika på olika platser.
I Nordeuropa (Skandinavien) avslutas järnåldern traditionellt med vikingatiden, varefter medeltiden inleds med kristendomens införande runt , när kristendomen fått en dominerande ställning och de inhemska skriftliga källorna börjar bli bättre. Innan kristendomen rådde en polyteistisk religion, idag ofta refererad till som asatro. Skiftet från yngre järnålder till medeltid gällande Skandinavien
När du funderar på ursprunget till järn, vandrar ditt sinne troligen in i visioner om stålverk, medeltida smide eller någon annan tillverkningsprocess som kännetecknas av hårt, praktiskt arbete och mycket höga temperaturer. Men bortsett från att vara en typ av metall som används på olika sätt i människors industri, är järn också ett element, inte en förening eller legering, vilket innebär att det är möjligt att isolera en enda järnatom. Detta är inte sant för mest kända material; till exempel innehåller den minsta mängden vatten än vad som fortfarande kan kallas vatten tre atomer, en av dem syre och de andra två väte.
Intressant nog, även om människor förknippar järn med ovanligt höga temperaturer i tillverkningsinställningar här på jorden, så är järn som ett element skyldigt att det existerar till händelser så heta och så långt borta att de inblandade siffrorna knappast är vettiga. Att genomföra en studie av hur järn tillverkas kräver således två parallella processer: Att undersöka hur järn blev och hur det nådde jorden, och hur människor på jorden tillverkar och använder järn för vardagliga och specialiserade aktiviteter. Dessa ämnen inbjuder i sin tur till diskussion om anvä