Alla patienter med tarmsymtom, anala besvär, blödning och/eller slem per rektum eller smärtor från anus och rektum måste undersökas med rektalpalpation, proktoskopi och rektoskopi. Unga patienter utgör inget undantag från denna regel, kolorektalcancer kan förekomma även vid 20 års ålder.
Även om en potentiell blödningskälla, t ex i form av hemorrojder, upptäcks vid palpation och proktoskopi så måste en rektoskopi göras för att utesluta cancer.
Om patienten har tarmsymtom, anamnes på blod per rektum och ingen blödningskälla upptäcks vid prokto- och rektoskopi, måste koloskopi beställas.
Förutom en noggrann undersökning av analkanal och rektum skall patienten genomgå en allmänundersökning avseende:
Hjärt- och lungstatus
Bukstatus
Palpation av lymfkörtelstationer
Standardiserat vårdförlopp för kolorektalcancer infördes , vilket innebär att vissa alarmsymtom har definierats som ger ”Välgrundad misstanke” och ska föranleda utredning med koloskopi inom 10 dagar.
Välgrundad misstanke föreligger vid ett eller flera av följande:
Synligt blod i avföringen där rektalpalpation och rektoskopi inte visar annan uppenbar blödningskälla (eller där blödningen kvarstår e
Kirurgi
Behandling av tidig kolorektalcancer
Behandling av tidig koloncancer
Vid maligna polyper är lokal excision ett alternativ till resektionskirurgi. Sannolikt är 2–10 % av de kolonpolyper/adenom som tas bort endoskopiskt maligna. De skaftade polyperna klassificeras enligt Haggitt och de flacka framför allt enligt sm–klassifikation (se kap 10). Fördelen vid lokal excision är lägre sjuklighet och färre följdeffekter såsom tarmproblem efter kolonresektion. Dessa fördelar får då vägas gentemot risk i form av tumöråterfall.
Endoskopisk excision av maligna polyper sker genom:
- slyngning av stjälkade polyper
- endoskopisk mukosa-resektion (EMR) framför allt vid platt adenom <2 cm alternativt s.k.
- piecemeal resektion av större adenom
- endoskopisk submukosal dissektion (ESD) en bloc-resektion av större adenom >2 cm.
Patologisk bedömning av om excisionen är radikal kräver ett helt preparat med 2 mm marginal åt sidorna och 1 mm marginal på djupet.
Det finns inga randomiserade studier som jämför resektion med
Cytostatika
För närvarande finns fem cytostatika registrerade för kolorektalcancer:
5-FU ges intravenöst och administreras som bolus ( min i.v.) eller infusion (oftast h via så kallad homepump). Den perorala motsvarigheten till 5-FU heter kapecitabin (prodrug). S-1 är ett peroralt kombinationspreparat bestående av tegafur (prodrog till 5-FU) och två modulatorer. S-1 kan ersätta kapecitabin framförallt i den palliativa situationen och vid hjärtbiverkningar av annan fluoropyrimidin. TAS används selektivt palliativt och hör liksom S-1 till senare generationens perorala fluoropyrimidiner.
Irinotekan och oxaliplatin ges intravenöst. Oxaliplatin har till skillnad från irinotekan ingen indikation som singelterapi. Irinotekan har till skillnad från oxaliplatin ingen plats som adjuvant behandling. I övrigt är dessa preparat i princip lika effektiva i tillägg till 5-FU i en palliativ situation. En kombination av flera cytostatika ger i allmänhet en bättre effekt på cancern än singelbehandling med ett enstaka cytostatikum. Fluoropyrimidinerna 5-FU/kapecitabin utgör grunden i behandlingen av kolorektal cancer, både adjuvant och palliativt. Dublettbehandling med 5-FU eller peroralt kape
Statistik tjocktarmscancer
Vad är relativ överlevnad?
Begreppet beskriver hur stor andel cancerdrabbade som är i livet fem eller tio år efter diagnostillfället, jämfört med en jämförbar grupp människor som inte drabbats av cancer i befolkningen. Relativ överlevnad mäter alltså sannolikheten att överleva sin cancersjukdom.
Dödlighet och tjocktarmscancer
Totalt dog 22 personer i cancer varav 1 personer dog till följd av tjocktarmscancer.
Ungefär 30 procent av de personer som drabbats av tjocktarmscancer dör på grund av sin cancer inom fem år. Det betyder att nästan 70 procent överlever sin cancer i minst fem år. Prognosen är en uppskattning baserat på många fall, en population.
Den här typen av prognos kan ge vägledning för läkare, de som drabbas av cancer och närstående, men behöver inte stämma i det enskilda fallet.
Det finns flera saker som påverkar en persons chanser att överleva en cancerdiagnos, som hur stor tumören är när den upptäcks och om den har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte.
Annat som kan påverka är om en person har andra sjukdomar, ålder och allmäntillstånd.
.